|
Dr. Javad Nurbakhsh, Noor Ali Shah
(12/10/1926 – 10/10/2008)
Vår
älskade mästare, Mästaren för Nimatullahi Sufi Orden, Dr. Javad Nurbakhsh
har
avlidit fredagen den 10 oktober 2008. Må Gud välsigna hans själ.
Han efterträdas av Dr. Alireza Nurbakhsh
(Reza Ali Shah)
----------------------------------------------------
Hyllning till Dr Javad Nurbakhsh
Tal av Dr. Alireza Nurbakhsh på minnesstunden för Dr. Javad Nurbakhsh
i London den 19 oktober 2008.
Till minnet av min käre far, Dr Javad Nurbakhsh,
Mästare i Nimatullahi
Sufi orden
Jag vill välkomna alla till denna sammankomst för att hedra min käre
far, Dr Javad Nurbakhsh, som avled i fredags den 10 Oktober 2008.
Jag är inte här för att prata om min fars världsliga framgångar,
eftersom jag antar att de flesta av er redan är bekanta med hans liv. I
varje fall, tillgängligt för alla här är en kort biografi som jag förstår har
publicerats i flera tidningar runt om i världen.
Min far
tillbringade de senaste 29 åren av sitt liv i exil från sitt hemland.
Men han brydde sig mycket om Iran och dess kultur, vilket enligt honom
är ingenting annat än Sufism.
I sin ungdom, när han var bara 16
år, drogs han till Sufism och började sin andliga resa under sin
Mästare Mr. Dhu'r-Riyasatayn samtidigt som
han studerade medicin vid universitetet i Teheran. Efter andra världskriget
Iran, som de flesta traditionella samhällena i öst, genomled
grundläggande kulturella förändringar i riktning mot modernitet.
Vetenskap och teknik var aktivt framhållna för ungdomar som den enda
vägen för landet. Iranska
intellektuella vid den tiden tenderade att se ner på Sufismen som de ansåg
bakåtsträvande och oförenlig med ett progressivt, vetenskapligt
perspektiv. För dem förknippades Sufism med sysslolöshet, tiggeri,
tillbakadragande från samhället och allmänt parasitism. Och jag måste medge att ur ett
historiskt perspektiv en sådan uppfattning om Sufism vid just den
tidpunkten var inte långt ifrån sanningen.
Min far var en av de få personer i denna epok som inte såg någon
motsättning mellan modernitet och ett vetenskapligt synsätt å ena
sidan, och Sufism å den andra. Hans tolkning av Sufismen skiljer
sig radikalt från hans samtida, som kunde bara se Sufism som ett aspekt
av esoterisk Islam och ingenting mer. Genom en radikal tolkning av Sufismen menar
jag det faktum att han såg den persiska Sufismen som
ett väsentligt mänskligt företag, som kan neutralisera och bekämpa vissa
sträva och ibland barska aspekter av populär Islam.
Gång på gång har han definierat Sufism som ens resa från sitt ego mot
Sanningen med hjälp av kärlek och kärleksfull välvilja.
Sufism enligt honom är en möjlighet för människan att förändra sin grova materiella
karaktär till en ädlare, andligare sätt att vara, och därigenom manifestera
kärleksfull välvilja mot alla. Han aldrig såg Sufismen som en
intellektuell verksamhet, begränsad till att utarbeta esoteriska begrepp
som tillintetgörelse eller avskildhet från världen. För honom sådana
begrepp kan "förstås" endast när man har börjat sin andliga resa mot Gud.
Hans lära av Sufism är ett återupplivande av den persiska Sufismen
som bygger på
kärlek och som praktiserades i det nordöstra gränsområdet av Iran, i större Khurasan. Den
klassiska perioden av denna utveckling var i den 9 -11
århundraderna AD. Han ansåg att människor som Bayazid Bastami, Abu'l-Husayn
Nuri Khurasani, Abu'l-Hassan Kharaqani, Abu-Sa'id ibn Abi'l-Khayr och
Abu'l-Abbas Qassab Amuli var pionjärerna av den sanna Sufismen.
Denna skola av Sufism bygger på tre grundläggande principer, som
han tillämpade genom hela sitt liv:
Den första principen
är "intighet" eller betydelselöshet, där människans
gärningar inte
bygger på dess ego. Endast personer som har förintat sig själv i Gud kan
åstadkomma detta, för han som är kär i den Älskade har inga nyheter om
sig själv. Som min far skriver i en av sina dikter:
Nurbakhsh
lämnade distriktet "jag och du"
Och har bosatt sig i hjärtats helgedom.
Jag minns en
historia som han berättade för mig när jag var mycket ung och som
jag senare hittade nedskriven på en pappersbit i hans egen handstil.
Historien är inte utan humor och är ett bra exempel på hur han behandlade
människor som inte kunde se utanför sig själva:
Vid 27 års åldern,
då han blev Mästare av Nimatullahi orden, var han inbjuden att
besöka sufierna i Kermanshah, en stad i västra Iran där min fars
Mästare var begravd.
Trots att han var läkare på den tiden
så hade han inte
mycket pengar och hade bara råd med en bussbiljett. Hans enda kostym
var sliten och eländig. I bussen satt han bredvid en gymnasielärare
som var en mycket högfärdig man och tittade ner på min far på grund av hans
yttre. Efter en stund läraren blev uttråkad och bestämde sig ändå
för att starta en konversation med min far. Han frågade min far: "Vad
är det du gör, pojke?" "Jag är skräddare i Kermanshah", svarade min far. "Så
varför
åkte du till Teheran?" frågade läraren. "Jag ville studera
modet för att förbättra min affärsverksamhet" svarade min far. Han
fortsatte att svara på lärarens frågor i liknande anda tills
de nådde en stad
nära Kermanshah där en stor skara sufier, medvetna om hans ankomst, hade
blockerat vägen för att välkomna honom. Vid det här tillfället
läraren vände sig till min pappa och sa att dessa personer har
säkerligen misstagit sig, eftersom så långt han kunde se fanns det ingen
av betydelse i bussen.
Min pappa sa ingenting. Då en grupp sufier klev på bussen och kastade
sig över honom. När han såg lärarens förvåning över vad som hände, vände
sig min far till honom och sa: "Jag svär de har fått fel man!"
Den andra principen är
tjänst till mänskligheten. Från den dagen då han rekryterades till
läkarhögskolan tills den dag han dog, tjänade han alla oavsett om de var
sufier
eller inte, och utan förväntningar om någonting i gengäld. Jag minns en gång
en sufi som besökte honom och berättade att en viss person kritiserade
honom och resten av sufierna. I sin svar min far uttryckte förvåning över
vad han fick höra för han aldrig har visat någon vänlighet mot den här
personen. Mannen blev häpen över denna kommentar. Då min far
förklarade att enligt hans erfarenhet bara dom han har gjort en tjänst
för som brukar hämnas med otrevligheter.
Den tredje principen är kärleken till Gud. Med Gud menade min far inte
en antropomorfisk enhet med mänskliga egenskaper och skapad av
människor. För honom Gud är denna obeskrivliga Absolut Existens, och
världsalltet är ett yttryck för denna Existens. Gång på gång skulle
han hänvisa till principen om "Existensens En-het" som bara kan upptäckas genom hjärtat och inte genom
ens förnuft. Eftersom allt är en uppenbarelse av Gud, att älska Gud är att älska
Guds varelser och hela Hans skapelse.
Min far var förfärad över religiös fundamentalism,
vars tillväxt han bevittnade när han lämnade Iran för 29 år sedan. För
honom människans ego
är orsaken till de flesta olyckliga situationer, även till religiös fanatism. Jag delar
denna uppfattning.
Min far, Nur'Ali Shah Kermani, överlämnade
manteln av mästerskap till mig. Det är en stor ära och stort ansvar, och jag kommer att
bemöda mig om att bära denna mantel i den anda av ödmjukhet och generositet som min far hade
gjort. Jag tror inte att det finns en vackrare eller djupsinnigare väg än
den som han trädde hela sitt liv. Genom Guds nåd kommer jag att
fortsätta min fars arbete med kärlek och tjänst till mänskligheten,
och jag inbjuder er alla att tillsammans med mig hedra hans liv.
Alireza Nurbakhsh 19 oktober, 2008
Dr Nurbaksh invigdes i Nimatullahi Orden när han var sexton år. Tjugo år
gammal utnämndes han av sin mästare, Munes ’Ali Shâh till Shaykh (andlig
vägledare) och blev efter Munes död Mästare för Nimatullahi Orden, en titel
han innehaft sedan tjugosex års ålder.
Dr. Nurbakhsh var bosatt i England, i närheten av Oxford, där han levt sedan
1989.
Principles of Sufism
(Persiska)..........
What Sufism is really about (Persiska)...
Principles of Sufism (
Engelska ).........
What Sufism is really about (Engelska).........
-----------------------------------------------------------------
Love & Life
If you haven’t ransomed your heart for a moon-faced beauty,
consider your life as a total waste.
The key to eternal life lies in the palm of love’s hand;
Without a chivalrous beloved, you would be only a vulture.
If you don’t throw your whole life at the feet of an idol,
You won’t make a profit or capture a treasure of eternal life.
Never will you eat fruit from the garden of happiness,
If you do not plant the seed of loving kindness in your heart.
Without love you have no news of the reason for existence,
Without the Beloved, what do you know of your purpose in this world ?
Not until you become snared in a trap, will you be free;
In your own trap you remain depressed, cold-breathed and wretched.
O Soul, if light is bestowed upon your abode,
it is because your heart is bound in love to the Beloved.
Av Dr. Javad Nurbakhsh,Nimatullahi Ordens
mästare
-----------------------------------------------------------------
Nimatullahi Sufi Orden
|
